Fittstim, en uppföljning.

Fittstim, SVT:s programserie om dagens svenska feminism avslutades igår med det tredje och sista avsnittet. Så vad finns det att säga om programserien? Jo det finns en del, bra och dåligt. Den första frågan jag ställde mig själv efter att ha sett serien var: levde det upp till mina förväntningar? Och ja, det får jag ta och säga att den gjorde. Problemet är bara att förväntningarna var väldigt låga.

En del av mig hoppades att det pressmeddelande som skickades ut innan serien börjat bara var ”ett pr-trick”. Som hade till syfte att väcka intresse och skapa en buzz, och att de sedan skulle hålla en annan ton i själva programmen. Men så blev det inte riktigt. Det blev precis så som det sålts in på förhand. Tre timmar med den vita medelklassfeministens funderingar. Jag tänker inte gå så mycket om själva innehållet programmen. Pär Ström, Per Schlingmann, lattepappor, det slentrianmässigt användandet av begreppet ”hen-dagis”, Ulf Lundell, skilsmässotal på bröllop med mera är inte riktigt min kopp te.

Det jag hade önskat mer av, eller som jag önskar varit med överhuvudtaget är (nu kan det här sväva ut lite grand, men min blogg, mitt önsketänkande):

– En inblick i de olika riktningarna inom feminismen. Likhets kontra särartsfeminism. Vad är höger respektive vänsterfeminism? Radikalfeminismen, hur ser den ut? Vilka åsikter delar, och vilka skiljer, sig emellan ex. Birgitta Ohlsson och Rossana Dinamarca?

– En del om transfeminismen och transfeminister. Någon eller några som utmanar och ger sina perspektiv på synen om kön som något binärt och/eller medfött.

– Våldet och hatet som feminister får utså. Istället för att ha med Pär Ström, som i princip var feminisithatarnas nav för ett par år sedan, så borde de lyft fram de utsatta.

– Rasifierade feminister. Hela upplägget och utförandet kändes väldigt vitt. Ett segment om rörelser inom rörelsen vill jag se. Om separerade rum osv.

Hmm… Det slog mig nu att det är hel programserie till som jag egentligen vill ha. Aja, moving on.

Det finns en del röster som säger att det är bra för att ”debatten har lyfts”, och ja, det stämmer till en viss del. Det är ändå tre timmar feminism i SVT. Med miljonpublik och allt vad det innebär. Dock så har ”debatten” aldrig slutat pågå, den har bara skiftat form. För det andra så är feminism en rörelse som engagerar. Den innehåller människor med driv, med engagemang, intresse, människor som vill uttrycka sig. Som för en kamp, som har det gjort feminismen till en central del i livet. Som har det som överlevnadsstrategi.

Jag tror att det blivit en ”debatt” oavsett vilken typ av program som gjorts. Just för att ämnet engagerar så pass mycket.

Avslutningsvis tycker jag att det blir lite konstigt, att i ett program om feminism, göra det till en grej att programledaren inte kan ta ett nej och istället hänger sig åt regelrätt stalking. Eller hur ska en annars förklara hela grejen med ”jakten på Uffe”?

Så hur sammanfattar jag det här? Ja, det blev ”Fittstim – Min kamp”, synd bara att den missar så många andras kamp.

Ps. Jag kom ju på en väldigt bra grej, det är ju att efter programserien så har medlemstillströmningen till Feministiskt Initiativ tagit rejäl fart. Och det är inte dåligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s